Definition of percolo
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y zgo back
Orthography ID = 2043199
1.
LNS
percolō, percolere, percoluī, percultus
per, colo
verb (3rd conjugation)
  1. To cultivate
  2. to inhabit
  3. To perfect, finish
  4. To cleanse
  5. To deck, beautify, adorn
  6. To honor greatly, to revere, reverence
Abbreviations
per-colo, colui, cultum, 3, v. a. Lit. To cultivate, of the soil; hence, to inhabit: Eleusiniam glebam, App. M. 11, 2, p. 257.

— To perfect, finish: incohata percolui, Plin. Ep. 5, 6, 41.

— Transf. To cleanse: os curā, App. Mag. 8.

— To deck, beautify, adorn: aliquid eloquentiā, Tac. Agr. 10.

— To honor greatly, to revere, reverence: si patrem percoles, Plaut. Trin. 2, 2, 4: conjugem liberosque, Tac. A. 4, 68: multos praefecturis et procurationibus, plerosque senatorii ordinis honore, id. H. 2, 82: deos, Sol. 22, 7: dei numen in uxoris laboribus percolens, App. M. 6, 15, p. 179: Aegyptii cerimoniis me propriis percolentes appellant Isidem, id. ib. 11. 5, p. 259: initia Cereris, celebrate, Aur. Vict. Caes. 14, 4: funus, id. ib. 20, 30.

— To persecute, pursue, cultivate: vestras disciplinas studiosius, App. Flor. 4, 18, p. 361: cumulata habent quae sedulo percolunt, id. Deo Soc. 22, p. 54.

—Hence, percultus, a, um, P. a.: femina perculta, highly adorned, Plaut. Poen. 1, 2, 22.
 
top_lefttop_controlrow1_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right