mōrus, a, um, adj., = μωρός, foolish, silly (Plautin.). Adj.: amor mores hominum moros et morosos facit, Plaut. Trin. 3, 2, 43: ut hoc utimur more moro molestoque, id. Men. 4, 2, 1.
— Subst. mōrus, i, m., a fool, simpleton: morus es, Plaut. Mil. 3, 1, 78.
— mōra, ae, f., a foolish woman, Plaut. Mil. 2, 4, 17.
— Hence, adv.:
mōrē, foolishly (Plautin.): more hoc fit atque stulte, Plaut. Stich. 5, 1, 1.