Definition of locupleto, locupleto
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y zgo back
Orthography ID = 2033285
1.
LNS
locūplētō, locūplētāre, locūplētāvī, locūplētātus
locuplētō, locuplētāre, locuplētāvī, locuplētātus
locuples
verb (1st conjugation)
  1. to make rich, enrich
  2. to enrich
Abbreviations
locū^plēto, āvi, ātum, 1, v. a. locuples, to make rich, enrich (syn. dito). Lit.: auro suas domus, Att. ap. Gell. 14, 1, 34: homines fortunis, Cic. Agr. 2, 26: maxima auri argentique praeda locupletatus, id. Rep. 2, 24, 44; Cic. Verr. 2, 5, 31, § 80: Africam equis, armis, viris, pecunia, Nep. Hamilc. 4, 1: cives, Cic. Rep. 2, 9, 15: celeriter locupletari, to grow rich, Col. 6 praef. § 4.

— Trop., to enrich, etc.: sapientem locupletat ipsa natura, Cic. Fin. 2, 28, 90: ipsam eloquentiam graviorum artium instrumento, id. Brut. 97, 331: templum picturis, i. e. to decorate, adorn, id. Inv. 2, 1.
 
top_lefttop_controlrow1_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right