Definition of fugo
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y zgo back
Orthography ID = 2023312
1.
LNS
fugō, fugāre, fugāvī, fugātus
verb (1st conjugation)
  1. to cause to flee, to put to flight, drive or chase away, to rout, discomfit
Abbreviations
fugo, āvi, ātum, 1, v. a. id., to cause to flee, to put to flight, drive or chase away, to rout, discomfit (rare but class.): qui homines inermes armis, viris, terrore repulerit, fugarit, averterit, Cic. Caecin. 12, 33; cf.: fugatus, pulsus, id. ib. 11, 31; 23, 64: Latini ad Veserim fusi et fugati, id. Off. 3, 31, 112: hostes (with fundere), Sall. J. 21, 2; 58, 3; Vell. 46 fin.; cf.: fugato omni equitatu, Caes. B. G. 7, 68, 1: fugatis equitibus, Sall. J. 101, 10: fugato duce altero, Hirt. B. G. 8, 36, 1: Hannibalem Lares Romanā sede fugantes, Prop. 3, 3 (4, 2), 11: indoctum doctumque fugat recitator acerbus, Hor. A. P. 474: nisi me mea Musa fugasset, had not sent me into exile, Ov. P. 3, 5, 21; cf.: longe fugati conspectu ex hominum, Lucr. 3, 48: dum rediens fugat astra Phoebus, Hor. C. 3, 21, 24: fugatis tenebris, id. ib. 4, 4, 39: (flammas) a classe, Ov. M. 13, 8: maculas ore, id. Med. Fac. 78: fugat e templis oculos Bona diva virorum, id. A. A. 3, 637: tela sonante fugat nervo, lets fly, discharges, Sil. 2, 91: saepe etiam audacem fugat hoc terretque poetam, Quod, etc., Hor. Ep. 2, 1, 182; cf.: id quidem multos a proposito studendi fugat, Quint. 2, 2, 7: fugat hoc (telum), facit illud amorem, etc., Ov. M. 1, 469 sq.: nostro de corde fugabitur ardor, id. ib. 9, 502.

—Trop.: Martia cui somnos classica pulsa fugent, Tib. 1, 1, 4.
 
top_lefttop_controlrow1_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right