Definition of absolutio
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y zgo back
Orthography ID = 2000266
1.
LNS
absolūtiō, absolūtiōnis
absolvo
noun (f., 3rd declension)
  1. an absolving, acquittal
  2. Completion, perfection, consummation
  3. completeness
Abbreviations
absolūtio, ōnis, f. absolvo. In judicial lang., an absolving, acquittal: sententiis decem et sex absolutio confici poterat, Cic. Clu. 27: annus decimus post virginum absolutionem, id. Cat. 3, 4: majestatis (for de majestate), an acquittal from crimen majestatis, id. Fam. 3, 11.

—In Suet. in plur.: reis absolutiones venditare, Vesp. 16.

— Completion, perfection, consummation. In gen.: virtus quae rationis absolutio definitur, Cic. Fin. 5, 14: hanc absolutionem perfectionemque in oratore desiderans, this finish and perfection, id. de Or. 1, 28, 130; so id. Inv. 2, 30.

— Esp., in rhet., completeness, Cic. Inv. 1, 22, 32.
 
top_lefttop_controlrow1_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right