Definition of plango
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y zgo back
Orthography ID = 1012329
1.
LEM
plangō, plangere, plānxī, planctus
PLAG-
verb (3rd conjugation)
  1. to strike, beat
  2. to beat in lamentation
  3. to lament aloud, wail
  4. to bewail, lament for
Abbreviations
plangō ānxī, anctus, ere PLAG-, to strike, beat: victima planget humum, O.: Nunc nemora plangunt (austri), V.: Laqueis . . . Crus ubi commisit volucris, Plangitur, beats with its wings, O.

— To beat in lamentation: femina: laniataque pectora plangens (i. e. ita, ut lanientur), O.: Planguntur matres, beat themselves in agony, O.

—To lament aloud, wail: planxere sorores Naides, O.: plangentia agmina, V.: plangentis populi derisor, Iu.

—To bewail, lament for: virtutes quas neque plangi fas est, Ta.: maiore tumultu Planguntur nummi quam funera, Iu.
 
top_lefttop_controlrow1_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right
middle_left
middle_check
middle_arrow
middle_right